Kulturmiljö

Planeringsinriktning – så här gör vi för att uppnå målen

• Kulturmiljöer är en resurs i samhällsutvecklingen. Hänsyn till kulturhistoriska värden ska vara utgångspunkt för gestaltningen av miljöer inom Södertälje kommun.
• Vid förslag till utveckling av särskilt värdefulla kulturmiljöer ska kunskapsunderlaget ”Inventering av kulturmiljöer i Södertälje kommun” vara vägledande. Handläggningsordningen tillämpas, vilket innebär att kommunens kulturmiljösakkunniga ska få möjlighet att yttra sig i utpekade miljöer vid plan- och bygglovsärenden.
• Kulturmiljöernas värden ska löpande identifieras, säkerställas, vårdas och utvecklas.
• Inom särskilt värdefulla kulturmiljöer eller i ärenden som kan medföra stor omgivningspåverkan ska kulturmiljöanalyser som identifierar värdebärande egenskaper, kvaliteter och känslighet, göras i tidiga skeden.
• Ett medvetet förhållningsätt till kulturhistoriska värden och platsens eller landskapets karaktär ska tillämpas för en balanserad och varsam utveckling. Vid tillägg i särskilt värdefulla kulturmiljöer ställs högre krav på byggnadens placering, gestaltning och hållbarhet.
• Inom område av riksintresse för kulturmiljövården ska särskild hänsyn tas till utpekade värdebärande egenskaper och uttryck i samtliga plan- och bygglovsärenden för att undvika skada på eller försvagning av riksintresset. Kulturmiljöutredningar och konsekvensbedömningar kan krävas för att säkerställa att riksintresset tillgodoses.
• Kommunkoncernen ska agera förebildligt vid förvaltning av kommunens och de kommunala bolagens kulturmiljöer, bland annat genom att ta fram antikvariska förundersökningar och projekteringar, kulturmiljöanalyser samt anpassa energieffektiviseringar med hänsyn till kulturhistoriska värden.
• I Södertälje kommun bör de gröna kulturhistoriska värdena värnas. Grönstrukturen i äldre villaområden eller flerbostadshusområdenas sparade naturmark som utgör en del av ett områdes arkitektoniska gestaltning är exempel på detta.

Kulturmiljö är alla spår av mänskliga verksamheter och aktiviteter genom tiderna som kan utläsas i landskapet. Det kan vara enskilda objekt men också större miljöer, ett kvarter, ett kulturlandskap eller stadens brokiga tidslager. Det kan vara allt från lämningar av mer tillfällig karaktär, som till exempel odlingsrösen, till det anlagda som utformningen av byggnader, broar, vägarna som slingrar sig genom landskapet och industrimiljöer. Det kan även vara det gröna kulturarvet så som alléer, trädgårdar eller torpväxten i en skogsglänta. Kulturmiljön är en del av kulturarvet vilket även omfattar immateriella uttryck som ortnamn, seder eller berättelser som har betydelse för platsens identitet.

Den naturliga topografin har gett olika förutsättningar för hur människan genom historien har kunnat leva på platsen och hur man har kunnat bruka och forma platsen, beroende på tillgång till odlingsbara jordar, vatten och byggmaterial. Det historiska landskapet ser därför ut på olika sätt. Landsbygdens kulturlandskap har ibland flera hundra år gamla strukturer där odlingsmarken ofta utgör den historiska kärnan. De agrara miljöerna kan vara känsliga för tillägg som inte följer landskapsbildens lågmälda mönster.

Städernas kärnor är ofta täta och brokiga med tydligt avläsbara tidslager där olika arkitektoniska och planmässiga ideal finns sida vid sida. De olika årsringarna och uttrycken erbjuder tillsammans en varierad och intressant miljö.

Stadsdelar från miljonprogrammet utgör ett eget fenomen som ibland ligger inom tätortens eller stadens täta struktur, men ibland utgör de en egen satellit som är avgränsad från annan närliggande bebyggelse. De ibland storskaliga flerbostadshusområdena från mitten av 1960-1970-talet är ofta relativt orörda och karaktäriseras av tidstypiska planmönster med genomtänkta delar sparad natur. De kan ha stor potential för komplettering och förbättring samtidigt som de kan innehålla höga kulturhistoriska värden som bör värnas.

Staden Södertälje med sitt ursprung i medeltiden, har tydligt avläsbara årsringar av bebyggelse fram till idag. Det strategiska läget som angränsar till både Östersjön och Mälaren har varit avgörande för stadens etablering och utveckling som handels- och kommunikationsstad. Viktiga epoker och skeenden så som byggandet av kanalen, järnvägen, bad- och kuranläggningen samt etableringen av verkstadsindustrierna karaktäriserar stadens miljöer. Den skålformade topografin präglar stadsbilden där stadskärnan är belägen i dalgången med utblickar mot skogsklädda höjder och vatten.

Staden har många kulturhistoriskt värdefulla miljöer av hög arkitektonisk kvalitet från olika tider. Stadens utbyggnad är tydligt avläsbar i de omgivande stadsdelarna där också flera särskilt kulturhistoriskt intressanta miljöer finns. Södertälje har en påtaglig grön karaktär genom sina skogtäckta höjder, parker och trädgårdar som skapar gröna mellanrum i bebyggelsestrukturen.

En betydande del av kommunen utgör landsbygd med välbevarade kulturlandskap som har brukats sedan förhistorisk tid. Landskapet är karaktäristiskt för Mälardalens sprickdalslandskap med bördiga jordar i dalgångarna som bryts upp med skogstäckta höjder. Större sammanhängande odlingsmarker finns främst i de mellersta och södra kommundelarna samt i delar av de norra kommundelarna. De andra kommundelarna karaktäriseras av ett mer småbrutet mosaiklandskap.

Bebyggelsen på landsbygden är generellt ålderdomlig och traditionell bestående av herrgårdar, byar, mindre gårdar, torp, småbruk och odlingslandskapets ekonomibyggnader, men det finns också senare tiders fritidshus- och bostadsbebyggelse. Runt om i landskapen finns spår efter industriella verksamheter så som tegelbruk, stenbrott, kvarnar och mejeriverksamhet. I de södra delarna av kommunen finns en särpräglad, organiskt formad arkitektur i både enstaka byggnader och i bymiljöer, kopplad till antroposofiska verksamheter där Steinerområdet med Saltå i Järna utgör en unik företeelse.

I tätorterna, som vuxit fram kring medeltida sockencentrum eller längs järnvägens framdragande, finns småskaliga, historiska kärnor av by-, trädgårdsstads-och villastadskaraktärer. Tätorterna har ofta tydliga årsringar av utbyggnad med villa- och flerbostadshusområden samt centrumdelar från 1900-talets mitt till idag. De äldre delarna av Järna och Mölnbo har sin huvudsakliga karaktär från tiden då de blev stationssamhällen, vilket var när västra stambanan öppnade 1861. Hölö stationssamhälle växte fram i samband med att Nyköpingsbanan anlades år 1914.

Att ta tillvara, förvalta och förädla kulturhistoriska miljöer ger betydande värden utifrån sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter - som alla är viktiga för en hållbar samhällsutveckling.

Kulturmiljöer innehåller ofta estetiska värden som är uppskattade kvaliteter i stads- och landskapsbilden. Utifrån ekonomiska aspekter har kulturmiljöer och kulturhistorisk bebyggelse, betydelse för en orts attraktionskraft. De ger positiva effekter för turistnäringen, men också för människors val av bostadsort eller för näringslivets etablering. Att investera i och utveckla en miljö med historia och själ har blivit en allt viktigare del av stadsutvecklingen.

Det finns också kulturmiljöer som kanske inte upplevs ha estetiska kvaliteter men som ändå kan behöva bevaras för att spegla alla människors historia och viktiga skeenden i samhällsutvecklingen.

Utifrån miljömässiga aspekter finns också värden att värna i kulturmiljöer och kulturhistorisk bebyggelse. Genom att förhålla sig till det redan byggda, vårda, underhålla och återbruka, kan såväl klimatpåverkan som det ekologiska fotavtrycket minskas. Att upprätthålla kulturlandskapets värden och värna åker-, betes- och ängsmarker är också viktigt ur andra aspekter; både för att bevara den biologiska mångfalden och för att säkerställa framtida livsmedelsförsörjning.

I Södertälje kommun ska kulturmiljön vara en resurs när stad och landskap utvecklas och förändras. Kulturarvet och kulturmiljön ska respekteras, så att det vi värdesätter idag även kan upplevas av kommande generationer. Det ska vara en balans mellan bevarande och förnyelse genom att tillämpa ett medvetet förhållningssätt till miljöns kvaliteter och värden. Tillägg ska både respektera och berika kulturmiljöns värden. Det kan innebära en anpassning till kulturmiljöns karaktär men det kan också handla om tillägg av mer samtida uttryck som tillför en ny kvalitet. Ändringar och renoveringar av bebyggelse och landskap ska alltid utgå från kunskapen om kulturmiljön. De ska göras medvetet så att betydande karaktärsdrag tas tillvara och utvecklas.

Inom särskilt värdefulla miljöer kan kulturmiljöanalyser krävas i ett tidigt plan- eller bygglovsskede för att identifiera den specifika platsens värden och känslighet, men också platsens tålighet för utveckling. I den urbana miljön finns det ofta ett behov av stadsbildsanalyser för att fastställa även den omgivande stadsbyggnadskaraktärens värden och kvaliteter för att formulera vad som bör tas tillvara och som kan utvecklas med nya värden.

Inom Södertälje kommun finns det många särskilt värdefulla byggnader, bebyggelsemiljöer och kulturlandskap som är kulturhistoriskt intressanta ur lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv. Ett representativt urval av dessa finns utpekade i kommunens kulturhistoriska kunskapsunderlag för samhällsplaneringen, ”Inventering av kulturmiljöer i Södertälje kommun”.

”Inventering av kulturmiljöer i Södertälje kommun” är Södertälje kommuns kulturhistoriska kunskapsunderlag för samhällsplaneringen, antogs av kommunstyrelsen år 2011. Den omfattar ett urval av särskilt värdefulla kulturmiljöer med bedömning av kulturhistoriskt värde samt vägledning för hur dessa ska hanteras. Inventeringen består av sju rapporter som omfattar ett urval av miljöer från hela kommunen. Stadskärnan är totaltinventerad och samtliga byggnader är klassificerade utifrån deras kulturhistoriska värde.

Till ”Inventering av kulturmiljöer i Södertälje kommun” har kommunstyrelsen antagit en handläggningsordning som innebär att kommunens kulturmiljösakkunniga ska ges möjlighet att yttra sig i ärenden inom dessa vid planer och bygglov. Det är byggnadsnämnderna som avgör vilka krav som ska ställas i beslutet av ärenden.

Riksintresseregleringen ska skydda kulturmiljöer som särskilt väl belyser kulturhistoriskt intressanta sammanhang (3 kap. 6 § miljöbalken . Dessa områden får inte utsättas för påtaglig skada.

Södertälje kommun har sex områden av riksintresse för kulturmiljövården.

• Bornsjön
• Brandalsund
• Karta-Oaxen-Stora Vika
• Mörkö
• Tullgarn
• Vårdinge
• Överenhörna

Byggnadsminnen är enskilda byggnader eller anläggningar som har, eller ingår i ett område med, ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Syftet är att trygga människors rätt till en viktig del av det gemensamma kulturarvet. Varje byggnadsminne omfattar fastställda skyddsbestämmelser och föreskrifter och regleras i 3 kap. Kulturmiljölagen. Riksantikvarieämbetet ansvarar för tillsynen av de statliga byggnadsminnena enligt Förordning 2013:558 medan Länsstyrelsen ansvarar för tillsynen av de enskilda byggnadsminnena.

Södertälje kommun har fyra byggnadsminnen, varav två även är statliga byggnadsminnen (SBM):

• Stationsbyggnaden Södertälje Hamn
• Ettans kalkugn på Oaxen
• Tullgarn (SBM)
• Vattentornet Södertälje Hamn (SBM)

Fornlämningar har en stark betydelse för platsens identitet och berättar om dess långa hävd. De väcker intresse om platsens förflutna och möjliggör en känsla av tidsdjup. Fasta fornlämningar har automatisk ett skydd (2 kap. Kulturmiljölagen) och omfattas av skyddsavstånd. Det är förbjudet att ändra, skada, täcka eller ta bort en fornlämning. Länsstyrelsen är tillståndsmyndighet och ska kontaktas angående tillståndsärende inför till exempel exploateringar.

I hela kommunen finns rikligt med fornlämningar med koncentrat längs de forntida havsvikarna med boplatslämningar, forntida åkrar, gravar, runstenar, ristningar, fornborgar och färdvägar. Många förhistoriska bebyggelselägen i kommunen har kontinuitet fram till idag och en del gårds- och ortnamn går att härleda tillbaka till förhistorisk tid.

Längs de viktiga vattenfarlederna finns flera fornborgar och försvarshistoriska anläggningar. Södertälje stadskärna utgör med sitt medeltida stadslager en hel fornlämningsmiljö och öster om kanalen ligger den medeltida fogdeborgen Täljehus.

Kyrkomiljöerna har höga kulturhistoriska värden. Enligt Kulturmiljölagen (4. Kap) ska kyrkobyggnader och kyrkotomter vårdas och underhållas för att inte det kulturhistoriska värdet ska minska och för att inte utseende och karaktär ska förvanskas.

Kyrkor och kyrkotomter tillkomna före utgången av år 1939 och som ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan den 1 januari 2000 omfattas av tillståndsplikt från Länsstyrelsen. Riksantikvarieämbetet beslutar vilka yngre kyrkobyggnader och begravningsplatser som ska omfattas av tillståndsplikt.

Inom de områden i kommunen som omfattas av förordnanden till skydd för landskapsbilden (enligt 19 § naturvårdslagen äldre lydelse) krävs särskilda tillstånd av länsstyrelsen för att få utföra vissa arbetsföretag. Detta gäller för vissa typer av arbetsföretag som bedöms kunna skada landskapsbilden i väsentlig mån, till exempel nybyggnad, upplag med mera. De områden som berörs är Överenhörna och Ytterenhörna kyrkor (beslut länsstyrelsen 1969-06-30) samt kustområdet öster om gamla E4:an inom Hölö och Mörkö socknar (beslut länsstyrelsen 1968-05-17).

Områdena Mörkö och Tullgarn som har stora samlade rekreation-, natur- och kulturvärden bör hållas samman och skyddas mot fragmentering. Exploateringar och verksamheter som påverkar områdenas värde och funktion bör undvikas.