Södertälje kommun har landsbygder med varierande naturmiljöer och topografi, välbevarade och attraktiva kulturlandskap som brukats sedan förhistorisk tid, och kvalitativ jordbruksmark med ett världsunikt ekologiskt och biodynamiskt odlande.
Förutom landsbygden närmast Södertälje stad är kommunen indelad i fyra kommundelar med tillhörande tätorter: Enhörna, Järna, Vårdinge-Mölnbo samt Hölö-Mörkö. Sammantaget bor över 20 000 invånare på landsbygderna och i kommundelarnas tätorter.
Landskapet är karaktäristiskt för Mälardalens sprickdalslandskap med bördiga jordar i dalgångarna som bryts upp med skogstäckta höjder. Här finns både hav och skärgård, insjöar, orörd natur och stora friluftsområden. Större sammanhängande odlingsmarker varvas med ett mer småbrutet mosaiklandskap.
Bebyggelsen på landsbygden är generellt ålderdomlig och traditionell med herrgårdar, byar, torp och odlingslandskapets ekonomibyggnader, men här finns också senare tiders fritidshus- och bostadsbebyggelse. Runt om i landskapen finns spår efter industriella verksamheter så som tegelbruk, stenbrott och kvarnar. I de södra delarna av kommunen finns en särpräglad, organiskt formad arkitektur i både enstaka byggnader och i bymiljöer, kopplad till antroposofiska verksamheter där Steinerområdet i Ytterjärna utgör en unik företeelse.
I kommundelarnas tätorter, som vuxit fram kring medeltida sockencentrum eller längs järnvägens framdragande, finns småskaliga, historiska kärnor av by-, trädgårdsstads- och villastadskaraktär. Tätorterna har byggts ut med läsbara årsringar med småhus- och flerbostadshusområden samt centrumdelar från 1900-talets mitt till idag. I den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2050) och i Landsbygds- och skärgårdsstrategi för Stockholmsregionen är tätorterna utpekade som viktiga utvecklingslägen. Järna tätort är utpekat som strategiskt bebyggelseläge, Mölnbo som landsbygdsnod, och Tuna, Ekeby samt Hölö som serviceorter.
Södertäljes landsbygder och kommundelar behöver även fortsättningsvis vara attraktiva platser att leva, besöka och verka i.
Strategier för utvecklingen på landsbygderna och i kommundelarnas tätorter
Utveckla landsbygderna och tätorterna i alla kommundelar
expand_less
expand_more
För att möta efterfrågan och skapa förutsättningar för boende och företagande på landsbygden ska potentialen och de unika värden som finns i respektive kommundel tas tillvara.
Kommundelarnas tätorter har allmänt VA, fungerande service och goda kollektivtrafikförhållanden och kan stärkas ytterligare genom nya bostäder, verksamheter, arbetsplatser och en ökad befolkning.
Järna, Hölö och Mölnbo tätorter samt tätorterna Ekeby, Tuna och Sandviken i Enhörna har identifierats som viktiga utvecklingslägen på landsbygden. Ny bebyggelse utanför Södertälje stad ska i första hand lokaliseras i eller i anslutning till dessa.
Värna och stärk jordbruksmarken
expand_less
expand_more
Jordbruksmarken ska värnas och stärkas för att säkerställa livsmedelsproduktionen. Särskild varsamhet bör vidtas för jordbruksmark som är stads- eller tätortsnära, sjönära och högavkastande. Kommunen ska styra mot att den egna jordbruksmarken främst används till livsmedelsproduktion och successivt ställs om till ekologisk odling. Djurhållning som främjar livsmedelsproduktion, öppna marker och biologisk mångfald ska eftersträvas.
I särskilda fall kan byggande tillåtas på jordbruksmark, exempelvis på platser där andra samhällsintressen väger mycket tungt, eller på enstaka lucktomter utmed stråk av befintlig bebyggelse. Utveckling av traditionella näringar och möjlighet till generationsboende på jordbruksfastigheter har företräde.
Utveckla hållbart och hälsofrämjande resande på landsbygden
expand_less
expand_more
För att främja folkhälsa, hållbara transporter och säkerställa rörelsefriheten för barn, unga och personer utan tillgång till bil ska satsningar genomföras på tillgänglighet, trafiksäkerhet och framkomlighet för gång-, cykel- och kollektivtrafiken.
Ny bebyggelse ska lokaliseras på platser som kan trafikeras effektivt av befintlig kollektivtrafik. Tätorter, byar och viktiga målpunkter på landsbygden ska sammankopplas med gång- och cykelvägar. Åtgärder bör vidtas enligt den kommunala gångplanen samt enligt kommunala och regionala cykelplaner. Om möjligt bör utbyggnaden av gång- och cykelvägar samordnas med utbyggnaden av allmänt VA.
Nya tekniker för resande, nya typer av fordon och mobilitetstjänster samt anropsstyrd kollektivtrafik ska främjas där resandeunderlaget är litet.
Värna och stärk naturen på landsbygden för ökad biologisk mångfald och friluftsliv
expand_less
expand_more
De regionala kilarna Bornsjökilen och Hanvedenkilen bildar tillsammans med flera naturreservat en grön ring runt staden som är mycket viktig ur natur- och rekreationssynpunkt. Den gröna ringen ska värnas och stärkas, och tillgängligheten till naturområdet ska förbättras.
Det finns ett antal naturområden på kommunens mark som pekas ut som utredningsområden för natur och friluftsliv för att värna och stärka dessa områden. Dessa områden är av särskild betydelse för biologisk mångfald och/eller friluftsliv, på grund av höga naturvärden, strategiska lägen i ekologiska spridningskorridorer och rekreationsvärden.
Det är också viktigt att ta hänsyn till riksintressen för naturvård, friluftsliv och Natura 2000, samt till områden med stora samlade rekreations-, natur och kulturvärden, inklusive naturreservat.
Säkerställ hållbara dricksvatten- och avloppslösningar
expand_less
expand_more
I första hand prioriterar vi att bygga i områden som har allmänna VA-lösningar.
För att kunna bevilja bygglov, förhandsbesked och planbesked i områden där det ska vara enskild VA-försörjning, behöver det säkerställas att den kan lösas utan risk för miljö och människors hälsa. Dricksvattenförsörjningen måste fungera även vid torrår (och minimal nederbörd) och utan att närliggande befintliga fastigheter påverkas negativt av vattenuttaget. Utvecklingen får inte heller medföra krav på allmän VA-försörjning.
Placering och utformning med hänsyn till kulturmiljö
expand_less
expand_more
Vid småskalig utbyggnad av nya bebyggelseområden på landsbygden ska tätortskaraktär undvikas genom att strukturen anpassas till landskapets topografi och variation.
Tomtstorlekar samt placering av nya byggnader och infrastruktur ska utgå från platsens förutsättningar beträffande topografi, natur- och kulturmiljövärden samt landskapsbild. Markuppfyllnader och schaktningar bör undvikas.
Nya byggnader och infrastruktur ska gestaltas med hänsyn till lokal byggnadstradition och omgivande bebyggelsekaraktär i fråga om skala, färgsättning och material, men kan vara av modern utformning.
Återbruka landsbygdens bebyggelse
expand_less
expand_more
Eftersträva återbrukande och försiktig utveckling av landsbygdens bebyggelse, där exempelvis befintliga ladugårdar bör bevaras för att underlätta för jordbruket, eller utvecklas för att också inbegripa gårdshandel eller obemannade handelsbodar.
