Att arbeta efter pensionen
Pär Eriksson är snart 73 år och har arbetat på kommunens stödboende för vuxna i 10 år men han har nästan 30 år inom yrket. Att arbeta som boendestödjare/behandlingsassistent kräver stort intresse för människan och att orka stötta.
Vad är din yrkesbakgrund?
- Jag har haft många yrken i livet; började som fabriksarbetare i Eskilstuna, där jag är uppvuxen. Sen blev det några år i Norrland inom turistnäringen och som lastbilschaufför. Men 1995 flyttade jag tillbaka till Eskilstuna och jobbade för första gången med vuxna missbrukare på ett behandlingshem. Sen arbetade jag på ett SIS/paragraf 12-hem som är ett akut- och utredningshem för unga. 2013 flyttade denna verksamhet och jag sökte jobb på härbärget i Södertälje som timvikarie. Härbärget blev senare en del av Vista stödboende. Så där,och på Nova stödboende jobbar jag numera mestadels. Nova är ett stödboende för vuxna missbrukare och de får bo här så länge de behöver hjälp. Vi hjälper till med myndighetskontakter som att söka bidrag eller beställa medicin.
- När går det bra så är personen hos oss i cirka sex månader. Då har vi hjälpt dem med att få de kontakter de behöver och kommit i ordning med sin allvarligaste del av missbruket.
Du har valt att fortsätta arbeta efter att du gick i pension, varför?
- För mig har det passat att vara vikarie eftersom jag då har friheten att själv bestämma över min arbetstid och när jag vill arbeta. Att inte vara uppbunden.
- Att fortsätta arbeta gör jag också för att jag mår bra av det och får lite extra pengar. Och det är förstås svårt att säga nej när cheferna ringer.
- I höst fyller jag 73 år och tänker fortsätta att arbeta så länge jag känner mig frisk och kry. Visst har jag blivit tröttare i kroppen men så länge det går bra kommer jag fortsätta. Sen så är det ju mina fantastiska arbetskamrater som också gör att jag arbetar vidare. Vi har samma tänk och vi vill alla hjälpa andra. Vi försöker göra det vi kan.
Har yrket ändrat sig under åren?
- Jag tycker inte att det har ändrat sig så mycket på de senaste 30 år. Samma typ av människor som fortfarande behöver hjälp av oss. Det som förändrats från härbärgstiden är att då kunde man kan bara komma och äta mat och sova över natten. Idag får du inte det om du inte har en handläggare.
- Däremot har det blivit en större blandning på personalen, vi kommer numera från många fler olika kulturer. De unga har idag också mycket högre grundutbildning, de är beteendevetare och socionomer. Själv har jag ”bara” en 1-årig folkhögskoleutbildning i botten. Men jag ser att med min bakgrund och livserfarenhet så bidrar jag med en pusselbit precis som mina kollegor bidrar med sin del. Här i Södertälje är det ju en stor mångfald med människor vilket gör det väldigt roligt att arbeta ihop.
Vem passar som vikarie på ett stödboende-vuxenmissbruk?
- Du måste ha intresse för människor och vilja hjälpa dem att bli av med sitt missbruk. Det är ju inte lätt så du måste orka finnas och stötta under lång tid. Drogerna har också blivit mycket starkare och det är lättare att beställa över nätet vilket gör att vi också ser fler unga hos oss. Har man börjat missbruka som ung är det så mycket svårare att ta sig ur det. Så du behöver ha hjärtat på rätt ställe.