Kullmans

Kullmanska gården byggdes någon gång under 1700-talet. Huset är en så kallad svalgångsbyggnad. Övervåningen hade tidigare en öppen svalgång, som en lång balkong, mot gårdssidan med en trappa upp från gården. Svalgången blev senare igenbyggd. Timmerbyggnaden kan ha fått panel redan på 1830-talet, men panelen togs bort vid flytten till Torekällberget för att ge byggnaden ett äldre utseende. 1863 hade huset fyra rum och kök på den nedre våningen och fyra rum en trappa upp.

Förutom bostadshuset fanns på gårdsplanen en stallbyggnad som hade ett stall med tre spiltor, en vedbod och en foderskulle. I en ladugårdsbyggnad på gården fanns en lada med tre bås, en foderlada, ett svinhus med två svinstior och ett vagnslider. Dessutom fanns där ett trädgårdsland med träd och buskplanteringar.

Ägare och hyresgäster under 1840-talet

Ägare år 1840: Kyrkoherden Johan Kullman. Han bodde troligen inte i huset, utan hyrde ut rum.  

Hyresgäster: Bland annat en organistänka, en grevinna, en orgeltrampare och lärarinnan Lidman som senare startade Lidmanska flickpensionatet i Södertälje.

Senare tider

Mellan 1873 och en bit in på 1900-talet ägdes gården av plåtslagaren Wetterholm som drev hantverk på gården.

Flytten till Torekällberget

År 1947 flyttades byggnaden till Torekällberget. 

En historia berättar om smeden L. P. Couse. Enligt historien ska han ha bott i huset på början av 1800-talet. Han var avogt inställd till konkurrenten, hovslagaren D. J. Ekenberg. Affärerna gick allt bättre för Ekenberg, medan det gick allt sämre för Couse.

I ett överilat ögonblick år 1825 sköt Couse Ekenberg då denne stod på kyrktrappan vid sin bröllopsdag. Huset stod precis vid kyrkan och Couse lär ha stått i ett av fönstren på andra våningen när han sköt. Ekenberg föll ihop varvid Couse sköt sig själv och dog. Det visade sig att Ekenberg blivit lindrigt träffad och överlevde. 

Eftersom Couse hade tagit sitt eget liv blev han begravd utanför kyrkogården, i ett skogsparti som idag kallas Kusens backe efter honom. Sant eller falskt? Couse sägs hur som helst spöka i huset om nätterna.