Holmbergska sommarvillan
Dela
Holmbergska sommarvillan - sommaren 1898
Holmbergska sommarvillan låg tidigare på Värdsholmens i Södertälje. Byggmästare Jöns Peter Holmberg lät uppföra huset som sommarbostad åt sig och sin familj år 1885. Den största delen av sommarvillan revs senare. Endast matsalen och verandan sparades och flyttades till Torekällberget 1966.
Karta över Södertälje. med röd markering där huset har stått.
Holmbergska villan på ursprunglig plats på Värdsholmen. Verandan syns till vänster i bild. Den staketomgärdade trädgården med vindlande gångar och tallar ligger i sluttningen ner mot vattnet. I bakgrunden syns Maren och Södertälje stadskärna med S:ta Ragnhilds kyrka.
Läs mer
Om byggnaden expand_less expand_more
Första åren som badgäster, hyrde familjen Holmberg bostad i Södertälje. De trivdes så bra att de köpte mark på Värdsholmen och lät bygga en egen sommarvilla, år 1885, med fin utsikt över vattnet.
För bygget av villan anlitade familjen Holmberg vännen Ernst Haegglund, en välkänd och uppskattad arkitekt under sin tid. Han ritade även badinrättningen och stadshotellet i Södertälje, samt byggnaden Cirkus på Djurgården i Stockholm.
Holmbergska villan var inspirerad av trähus i Schweiz, så kallad schweizerstil, rikt utsmyckad och oregelbunden i sin form. Den var typisk för sommarvillor i det sena 1800-talet. Den var målat i mörkbrun för att smälta in i skogstomten.
Villans trädgård erbjöd platser för promenader och umgänge med sandgångar, gräsmattor, en fontän samt bänkar med trä- och gjutjärnsgavlar. Tallar, björkar och rosenbuskar planterades.
Flytten
I början av 1960-talet behövde Scanias fabrik mer utrymme, och den Holmbergska villan låg i vägen. För att bevara villans unika inredning och arkitektur sparades två av de elva rummen och skänktes till Torekällberget – matsalen och verandan. Resten av huset revs.
Flytten till museet skedde med lastbil 1966 (se bild). Under nästan 60 år låg de två rummen på baksidan av Handelsboden vid museets torg. När en hiss skulle byggas i Handelsboden flyttades rummen till en permanent plats.
År 2021 lyftes de två rummen och placerades på en förberedd grund. Rummet du nu står i är byggt för utställningen. Den nya platsen på museet synliggör villans unika exteriör.
Om badorten Södertälje expand_less expand_more
Från mitten av 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet var Södertälje en populär semesterort. Startskottet var vattenkuranstalten som öppnade 1849. Södertäljes sköna omgivningar, badinrättningen och societetslivet lockade många badgäster till staden. Det fanns bra förbindelser med Stockholm, antingen med ångbåt över Mälaren eller med tåg.
I Södertäljes badinrättning erbjöds både kalla och varma bad. Här kunde gästen få gyttjebad, tallbarrsbad, massage och ångbad i ångskåp. De flesta badgästerna hade det gott ställt. De kunde vara ämbetsmän, officerare eller läkare med familjer.
Alla reste inte till Södertälje för att kurera sina krämpor. Lika viktigt var det trevliga umgänget och de vackra omgivningarna. Badgästerna umgicks i stadens societetshus, på badhotellet och i stadshotellet. Det ordnades fester och basarer i badparken.
En del sommargäster lät uppföra sommarvillor runt om i staden. Över 50 sådana sommarvillor byggdes under 1800-talets slut och 1900-talets början. En av dessa var Holmbergska sommarvillan. Alla utom ett par är rivna idag.
Om familjen Holmberg expand_less expand_more
Om somrarna bodde en familj i det här huset som lyckats väl i industrialiseringens tid. Jöns Petter Holmberg var byggmästare med mycket energi, ett stort intresse för teater och med ett stort kontaktnät.
Jöns Petter och hans hustru Johanna Olsson var båda från Skåne. 1898 hade de tre vuxna barn: Henrietta, Anna och Henrik, samt sju barnbarn. Senare skulle de få fyra barnbarn till. Varje år såg de till att få upp en gås från Skåne för att kunna avnjuta den traditionella gåsmiddagen.
Under vintrarna bodde familjen i Stockholm. De bodde på flera adresser på Södermalm innan de bosatte sig vid Adolf Fredriks torg (idag Mariatorget).
Jöns Petter var en känd person i Södertälje. Han satt i kommunfullmäktige och lät bygga flera hus i staden.
Jöns Petter ägde även Södertälje tryckeri med arbetarbostäder i närheten av villan på Värdsholmen. I tryckeriet trycktes biljetter till Statens Järnvägar.
I Södertälje byggde Jöns Petter Holmberg:
Tryckerivillan på Värdsholmen
Värdsholmen 10
Värdsholmen 13, 2 lägenheter
Stadshotellet
Egna sommarvillan på Värdsholmen
Ett stenhus på Storgatan 3. Rivs 1958
Hus på västra Kanalgatan 7, nu ombyggt.
Johanna Holmberg, född Olsson, (1838–1922), kom från det lilla samhället Fjälkestad, nära Kristianstad.
Under slutet av 1800-talet fick kvinnor allt fler rättigheter i samhället. Samtidigt förväntades borgarklassens kvinnor leva ett stillsamt liv hemma med fokus på familjen. Tyvärr vet vi inte mycket om Johanna. Det är hennes make som har lämnat spår i våra källor.
I maj flyttade de till Södertälje och stannade till mitten av oktober. Johanna, barnen och tjänstefolket tog båten med bagaget, som bestod av ett 40 tal gråmålade trälådor med Holmbergs monogram målat på sidorna. Lådorna innehöll kläder och annat som familjen behövde. Huset stod annars redan fullt utrustat med glas, porslin och möbler. Jöns Petter brukade komma efter från Stockholm med häst och vagn.
Tjänsteflickorna
Att hålla det stora huset i gott skick krävde långa arbetsdagar för tjänstefolket. De sopade, dammade, skurade, putsade, lagade mat, tvättade och strök kläder.
I familjens stora våning i Stockholm var livet annorlunda. Där fanns närhet till affärer och hissar istället för trappor. Sommarlivet uppfattades kanske som enklare av familjen, men det krävdes mycket arbete av de anställda.
Jungfrun (hembiträdet) bodde i en jungfrukammare nära köket med en separat ingång. Ofta delade de anställda rum, och på landet delade de ibland säng.
Tyvärr har vi inga fotografier av tjänstefolket hos Holmbergs. De skötsamma fattiga har inte lämnat många spår, men vi vet deras namn. År 1898 arbetade Tekla Blomgren, 29 år (1868–1943), och Regina Petterson, 24 år (1874–1944), hos familjen. Båda hade flyttat från landet i Sörmland till staden och börjat arbeta redan i 16-årsåldern. Senare gifte de sig och bildade egna familjer.
Så här berättar en tjänsteflicka från sekelskiftet 1900:
”Dagen började klockan halv sju, jag skulle elda tre stycken kakelugnar, borsta skor, koka kaffe, te och välling och bära upp på deras sovrum (alla hade olika smak) sedan städa och laga frukost, samt servera familjen, kläda gossen samt mata honom. Sedan gick dagen med olika sysslor, fick både skura golv (fanns ej annat än trägolv), tvätta, laga kläder, stoppa strumpor och allt som erfordras. Sista målet på kvällen var kl. 8 té. Om jag ville gå ut för att lufta mig, så fick jag be om lov och tala om vart jag gick, porten stängdes klockan 10, då skulle jag vara inne, någon portnyckel hade jag ej, men en liten kammare innanför köket och 15 kronor i månaden, ingen hjälp till något, var då 15 år.”
Barnbarnen
Jöns Petters och Johannas barnbarn tillbringade säkert ofta sina somrar i sommarvillan. Barnbarnen Holmberg gick inte i folkskolan, utan i en privat skola i Stockholm som deras föräldrar betalade för.
Familjen Holmbergs barnbarn hade en särskild barnkammare även i sommarvillan. De behövde bara bädda sina egna sängar, sen var de fria att leka hela dagarna. En mycket liten del av alla barn i Sverige växte upp i en sådan här miljö, med hemhjälp och en välutrustad barnkammare på början av 1900-talet.
Så här berättar ett barn från ett annat borgerligt hem:
”Vi barn visste ingenting om bekymmer och trassel. Vi levde i vår egen lilla värld. Jag hade mitt mandelträd och mina djur. Vi hade många leksaker och många dockor. Ett par tyckte vi illa om. De var mycket fina och var från Paris. De var klädda i sidenklänningar som inte gick att ta av, hade lockigt hår, för stora kinder och för små dumma munnar. Dessa dockor låg på en hylla i barnkammaren och lyftes ner vid högtidliga tillfällen.”
Vid matbordet måste barnen sitta lugna och tysta och äta med bra bordsskick. Till exempel fick de inte ta glaset med vänster hand. När de drack fick de inte luta sig bakåt och stjälpa glaset upp och ned. De fick inte äta med fingrarna eller sörpla och inte lägga händerna på bordet och inte slicka av skeden. Det var många regler att lära in och hålla reda på i de borgerliga familjerna.
Rundvandring i matsalen och på verandan expand_less expand_more
Matsalen
I det borgerliga hemmet var matsalen det största rummet. I matsalen samlades familjen för måltider, umgänge och musik.
Salen är högtidlig med inspiration från flera historiska epoker, som gotiken, renässansen och den fornnordiska stilen. Väggarna är klädda med målad juteväv som påminner om medeltida gobelänger. Här syns riddare, jungfrur och växter som tistlar och blåklockor. Takets Tudorrosor visar på engelsk riddarromantik.
Familjen Holmbergs vän, teaterdekoratören Carl Grabow, inredde både matsalen och verandan. Som scenograf skapade han scener för den borgerliga familjens sommarliv. Detaljerna i målningarna visar på hans hantverksskicklighet. Även möblerna, som bordet, stolarna och pianot i nygotisk stil, ritades av Grabow.
Grabow arbetade främst med teaterkulisser för Operan och Dramaten i Stockholm och inredde nöjeslokaler som Götiska rummen i Berns salonger. Däremot gjorde han få privata hem, vilket gör inredningen i Holmbergska villan unik.
Takhöjden är 5 meter. Ovanför det stora bordet hänger en ljuskrona av brons. Runt kronan står skrivet:
• Trofast
• Rättrådig
• Hjelpsam
• Wänsäll
Kakelugnen liknar en öppen spis. Den är tillverkad för rummet i P.H. Lundgrens kakelfabrik. Ägaren Lundgren var dottern Henriettas svärfar och familjens vän.
Att dekorera spisen på ett personligt sätt var typiskt för tiden. På spisen finns en vapensköld målad, Holmbergs egen sköld som frimurare. Hans ordspråk var: Genom strid till seger.
Frimurarna är ett ordenssällskap enbart för män, som vilar på kristen grund. Under 1800-talet lockade sällskapet många män inom den växande borgarklassen.
Maten bars in av tjänstefolket via en dörr i bortre hörnet som ledde in till köket. De skulle hela tiden finnas till hands utan att märkas.
Verandan
Verandan låg oftast bredvid salen. Verandans ljusa färger i rosa, grönt, blått och guld skiljer sig från salens högtidliga och mörka inredning. Här inbjöds till vila, samtal, läsning, spel och en kopp te eller kaffe.
Tunna, ljusa gardiner skyddar mot solen. Palmer och krukväxter är självklara inslag. När mörkret faller, tänds ljusen i den vackra lampan i taket.
Verandans väggar är täckta av furuimitation, ett exempel på tidens intresse för nordisk byggnadskonst och allmogebebyggelse.
Väggarna är målade i teaterdekoratör Grabows ateljé. De är ådringsmålade för att likna trä. Takmålningarna har hämtat inspiration från den svenska floran, med slingrande ekblad och ekollon målade på ljus bakgrund.
Verandan med plats både ute och inne, blev ett självklart inslag i sommarhus från 1800-talet och framåt. Ibland kallades de punschverandor efter den populära drycken som dracks där.
In English
The summer villa of the Holmberg family expand_less expand_more
The Holmberg villa in its original location on Värdsholmen. The porch can be seen on the left in the picture. The fenced garden with winding passages and pines is located on the slope down to the water. In the background, you can see Södertälje city centre with St. Ragnhild's church.
The Holmberg villa was built in 1885 on the island of Värdsholmen in Södertälje. Only the dining room and porch remain today. The rest of the villa was demolished.
Södertälje was a popular seaside resort at the end of the 19th century. The beautiful surroundings, the bathing establishment and the social life attracted many tourists to the city. Some of the summer guests had summer villas built around the city. One of them was builder Jöns Petter Holmberg from Stockholm. Jöns Petter and Johanna Holmberg lived in the villa with their children and grandchildren in the summers.
THE HOLMBERG FAMILY ARRIVES AT THE SUMMER VILLA
It is the summer of 1900. Jöns Peter and Johanna Holmberg have gone to their summer villa with their four grandchildren Märta, Anna, Fritz and Ingrid. With them are the maid Elin and the cook Emma.
Jöns Petter is a successful builder. Among his projects were the Södermalm girls' school in Stockholm and the City Hotel in Södertälje. Johanna is responsible for their home, household and children, with all that entails.
In the winter, Johanna and Jöns live at Mariatorget in Stockholm. In May every year, they move to the summer house in Södertälje where they stay until October. There are good transport links between Stockholm and Södertälje, both by steamboat across Lake Mälaren and by train.
The cook Emma and the maid Elin live in the maid's room behind the kitchen. They get up at 6 o’clock in the morning and work until 9 o’clock in the evening. One night a week they are off from work.
Johanna, the grandchildren and the servants take the boat with their luggage, 40 grey wooden boxes with Holmberg's monogram painted on the sides. The boxes contain clothes and personal belongings that they may need over the summer. Furniture, glass and crockery are already there, and the house is fully equipped.
Jöns Peter usually drives his own horse and carriage from Stockholm. The carriage is needed during the summer outings and to travel into Stockholm to pick up guests.
THE GRANDCHILDREN IN THE FAMILY
The grandchildren Märta, Anna, Fritz and Ingrid go to a private school in Stockholm which the parents pay for. In the summer villa, they live in a nursery. Every morning they have to make their beds. Otherwise, they have no chores, but probably many rules to abide by, such as not getting their clothes dirty.
The children have many toys, porcelain dolls, small tea sets, stick horses, mechanical toys and tin soldiers. A very small part of all children in Sweden in 1900 live like this, with a well-equipped nursery and servants.
THE DINING ROOM
Jöns Petter and Johanna Holmberg often invite friends to dinner. The dinner table in the magnificent dining room is set for a party with five dishes. Sandwiches with fresh potatoes and herring are offered. Then celery soup with sherry. Then salmon and spinach with white wine and finally chicken with red wine. For dessert, candied fruits and port are served.
The dining room is lavish and specially designed. The walls are clad at the bottom with wood panelling and painted at the top to look like tapestries and woven wallpaper. On walls and ceilings, there are strips of text with the rules of life, in a style that seems borrowed from another time.
The short sentences "No work no rest" or "Joyful courage gives healthy blood" are vaguely reminiscent of Havamal, the Edda poem from the 10th century. In the late 19th century, many are fascinated by the Viking Age and the Middle Ages, and fantasize about an old and original Sweden.
A dining room with historical inspiration is thus completely fashionable. The entire dining room, including the furniture, was designed by Carl Grabow. Grabow is a well-known theatre decorator with projects for theatres both in Stockholm and around Sweden. He is also a personal friend of the Holmbergs.
THE PORCH
A glass veranda with a door to the garden is one of the most important rooms in the large summer villa at the turn of the century. For the whole family, the veranda is a dear place at all times of the day. Here the grandchildren can play. On the porch, light meals and snacks are served, perhaps tea and cakes, perhaps something refreshing on a hot day.
Holmbergska villan, på ursprunglig plats på Värdsholmen, fotat från sydost. Fototid: Vintern 1966. Fotograf: Göran Gelotte.