Statarna var gifta jordbruksarbetare som arbetade på stora gods och gårdar. De fick lön in natura. Råg, korn, havre, ärtor, salt sill, mjölk, ved till uppvärmning och fri bostad. Detta utgjorde staten. Bostäderna var ofta bristfälliga och små. Stora familjer i ett rum med spis var vanligt under 1800-talet.
Statarna var anställda på gårdarna årsvis. Ville de byta arbetsplats, fick de göra det sista veckan i oktober under ”slankveckan”. Under resten av året var det inte tillåtet att sluta sin anställning. Statarna skulle vara ett gift par. Hustrun mjölkade gårdens kor två till tre gånger per dag, medan mannen utförde andra typer av jordbruksarbete. Det var lagligt för husbonden att fysiskt bestraffa jordbruksarbetarna. En lag som togs bort först 1920.
Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förändrades jordbruket i Sverige. Nya odlingsmetoder infördes, samt husdjursavel och växtförädling. Storskifte och Laga skifte genomfördes på de flesta håll i Sverige. Stora gods och gårdar gick in för en mer intensiv och krävande produktion. Bönder som brukade godsens jordar avhystes. Marken slogs samman och bönderna blev statare eller dagsverkstorpare. Statarsystemet växte alltså fram parallellt med omställningen av jordbruksproduktionen under sent 1700-tal.
Just mjölkningen var en viktig uppgift för statarna. När de stora jordägarna gick över till mjölkproduktion från 1870-talet, blev statarna fler. Orsaken var att spannmålsproduktionen konkurrerades ut av den amerikanska veteimporten och därför blev mindre lönsam. Istället gick de stora gårdarna över till mjölkproduktion. Efterfrågan på mjölkprodukter ökade i de växande städerna när mjölk blev en populär dryck. Tidigare hade mjölk främst varit råvara till ost- och smörtillverkning.
Som flest var statarna i början av 1900-talet. Sedan gjorde mekaniseringen av jordbruket och uppfinningen av mjölkmaskinerna att behovet av billig arbetskraft på de stora gårdarna minskade. Statarsystemet avskaffades 1945.