Råbygården - Inredd som bondgård 1864

Bostadshuset är ett timmerhus som byggdes som en vanlig parstuga i en våning år 1776-1777. Taket var troligen täckt med torv när huset byggdes. 

Parstugor har en genomgående förstuga eller hall i mitten, en dagligstuga på ena sidan och en anderstuga på den andra sidan. Vardagsstugan var kök, vardagsrum och sovrum. Anderstugan användes till fest och begravning och var annars förråd.

Övervåningen byggdes till på 1800-talet. Först byggdes det västra rummet och mellanpartiet, och då flyttades ingångsdörren för att ge plats åt trappan. Det östra rummet byggdes senare, omkring 1850 och samtidigt täcktes taket med tegel.

Huset flyttades till Torekällberget 1929.

I den avlånga boden från Över-Eneby, Överjärna socken förvarades redskap. Vid ena gaveln finns ett dass.

Redskapsboden har faluröda timrade väggar och spåntak. Den långa boden inrymmer tre separata förvaringsutrymmen. Huset har byggts på efterhand. I en stock i den äldsta delen finns inristat ”1739”.

Byggår okänt. Flyttades till Torekällberget 1931.

Boden från Näs, Turinge socken har två våningar vilket var vanligt för visthusbodar. Hustypen kallas loftbod, eller svalgångsbod efter balkongen, den så kallade svalgången på det övre planet. En utvändig trappa leder upp till svalgången. Svalgången förbinder de två rummen.  

På det övre planet förvarades textilier. På det nedre planet förvarades torkad och saltad mat, spannmål och mjöl.  

Byggnaden har timrade faluröda väggar och spåntak. Spåntak blev vanliga på 1800-talet, när tillgången blev större på billig spik. Spåntak ersatte ofta äldre torv- och brädtak.

Byggår: okänt. Flytt till Torekällberget: 1930.

Boden från Tingstaden, Turinge socken är en stolpbod. Stolpbodar har underreden av stockar, stenar och stolpar som ska göra det svårt för råttor att klättra upp. 

Tingstadboden är en ovanlig typ av byggnad. Troligen den enda bevarade i sitt slag i Södermanland. Stolpboden liknar dem i norra Sverige, men med kortare stolpar. 

I boden förvarades mjöl, spannmål, torkad och saltad mat.

Boden har faluröda timrade väggar och spåntak.

Byggår okänt. Flyttades till Torekällberget 1931.

I en hage en bit bort från bostadshuset står Råbygårdens bastu. Bastur stod ofta en bit från gårdens övriga hus på grund av brandfaran. Den användes för att torka korn till malt och att torka lin, kött och fisk.

Bastun stod ursprungligen i Andervik, Vagnshärads socken.

Inne i bastun finns en ugn för uppvärmning. I den andra delen finns en hylla, en så kallad lave, där det som skulle torkas lades. Byggnaden har ingen rökgång eftersom den varma röken som fyllde rummet användes för torkningen. Röken fyllde hela rummet vid eldning och sipprade ut mellan stockarnas springor.

Byggnaden är ett timrat hus med ett flackt tak täckt av torv på ett underlag av brädor och näver. Torvtak har en lång tradition i Sverige medan tegeltak blev vanliga på landsbygden först på 1800-talet.

Byggår: okänt. Flyttades till Torekällberget: 1932

Pricken visar var bastun stod innan den flyttades till Torekällberget.

Ladugården på ursprunglig plats i Söder-Eneby innan flytten.

Det som idag är hönshus på Torekällberget var förut en del av en ladugård, flyttad från Söder-Eneby i Sorunda. Vid en brand 1979 förstördes större delen av huset. Endast den del som idag är hönshus kunde räddas.

Ladugården var ett timmerhus med halmtak. 

Ladugårdar blev vanliga på 1800-talet. I dem fanns stall, fähus, hönshus, lada, lider och loge i samma hus. Ladugården ersatte flera mindre ekonomibyggnader.

I ladugårdens loge tröskades spannmålen efter skörden. Under tröskning skiljs spannmålets kärna från ax och agnar som omger kärnan. Därefter kan kärnorna malas till mjöl. Före tröskningen låg sädeskärvarna på tork i sädesladan. I ladugårdens foderlada förvarades djurfoder såsom hö och löv. I fähusdelen stod korna. Hästarna stod i stallet och hönsen i hönshuset.

Byggår: Okänt. Flyttades till Torekällberget: 1942 
Brann ner: 1979. Endast hönshuset kvar. 

Pricken visar var Ladugården stod innan den flyttades till Torekällberget.

Får- och vagnshuset är en faluröd timmerbyggnad från Över-Eneby i Järna. I ena delen förvarades gårdens vagnar och och större redskap. I den andra delen fanns spiltor för gårdens får och grisar. 

Bondgårdarnas större redskap och åkdon förvarades i särskilda bodar, så kallade vagnslider. Ibland hade vagnslidren ett eget hus. Ibland stod de som här i en avskild del av ett annat ekonomihus.

Idag fungerar huset som foderlada.

Byggår: okänt. Flyttades till Torekällberget: 1933

Pricken visar var får- och vagnshuset stod innan det flyttades till Torekällberget.

Bonden Erik Johansson byggde Råbygården 1776 - 1777 efter att Eriks far låtit dela de gamla ägorna. Eriks bror ärvde en del av marken och det gamla bostadshuset. Erik ärvde den andra delen och byggde Råbystugan på sin del av marken. Två år senare gifte han sig med Anna Johansdotter. En blå dragsoffa från Erik och Anna står kvar på Råbygården idag. Den är märkt med deras initialer, EIS AID Anno 1788.

Anna och Erik fick tre barn tillsammans, Johan, Anna Christina och Catharina. Johan dog samma dag som han föddes. Den äldsta dottern Anna Christina gifte sig med en son till kyrkvaktmästaren i Österbröta som hette Holwaster Persson och de två tog över Råbygården. Den yngre dottern gifte sig med Holwasters bror Jonas och de i sin tur tog över kyrkvaktmästarens gård i Österbröta.

Anna Christina födde tre barn, men inget överlevde det första året. Anna Christina och Holwaster tog därför efter en tid en av Jonas och Catharinas söner som fosterson och arvtagare till gården. Sonen hette Per och var tio år när han flyttade hem till sin moster och farbror.

När Per fyllde tolv år fick han oväntat ett styvsyskon. Anna Christina och Holwaster hade till slut fått en dotter som överlevde. Hon döptes till Christina Catharina Holwastersdotter. Därmed blev Per arvlös då hela arvet gick till det biologiska barnet, men de båda styvsyskonen (och kusinerna) gifte sig senare med varandra och tog över gården tillsammans.

Christina och Per fick fyra barn tillsammans, Jan Erik född 1844, Anna Catharina född 1847, Anders Petter född 1850 och Maria Christina född 1854. Den äldste sonen Jan Erik dog när han var 32 år gammal så det blev den yngre sonen Anders Petter som tog över gården.

1892 gifte sig Anders Petter med en flicka från granngården Ekbacken som hette Hilda Charlotta Andersson. Då var båda föräldrarna döda. Bara en månad efter giftermålet föddes sonen Carl Julius.

Flytten till Torekällberget

Anders Petter dog när Carl Julius var 22 år gammal och Carl Julius tog över gården 1914. Carl byggde ett nytt bostadshus en bit bort från det gamla och det gamla huset övergavs 1922 efter att ha varit familjens bostad i 144 år. Istället för att rivas, såldes det till Östra Sörmlands Kulturhistoriska Förening och kom på så sätt till Torekällberget.

"Jag hade tillfälle att bese flera byggnader av stort kulturvärde. En sådan finnes i Råby, Grödinge. Denna byggnad vore väl värd att räddas och fylla en plats i ett blivande Södertälje-Skansen!", skrev doktor Sjögren år 1922, medlem i ÖSKF.

Sju år senare var det dags. Timret transporterades från Grödinge till Torekällberget vintern 1929 och Råbystugan stod klart till invigningen av Torekällbergets friluftsmuseum i juni samma år.

Året är 1864. På gården bor Christina Holwasterdotter och Per Jansson med sina barn Maria 10 år, Anders 14 år, Anna 17 år och Jan 20 år. Hos dem bor och arbetar pigan Oscara Josephina Charlotta Bernhardina Allén, 19 år och drängen Lars Persson, 21 år. I hemmet bor också inhyseshjonet och änkan Chatarina Olsdotter, 69 år.

Till gården hör åker, äng och betesmark. Familjen har en häst, två oxar, fyra kor, en kviga och en kalv, nio får, fem grisar och fem höns.

Stugan där de bor kallas mangården. De har också en ladugård och flera bodar för förvaring liksom rökbastu och brygghus.

En rundvandring i Råbygårdens bostadshus

Föremålen kommer från olika hem i Grödinge eller Sorunda socken. Ett par av föremålen är ursprungligen från Råbygården.

Dagligstugan

Rummet till höger när du kliver in från gårdsplanen kallas dagligstugan eller vardagsstugan. Dagligstugan är hemmets samlingspunkt. Här lagar familjen mat och äter. En hel del arbete sker i dagligstugan och här samlas alla efter arbetet. Här finns också sovplatser för hela familjen på vintern.

I hörnet står en öppen spis där maten lagas i en gryta på tre ben. I den tunga stekpannan av järn gräddas bland annat pannkakor och rårakor. Spisen med den öppna elden ger värme och ljus under den kalla årstiden. Vanligtvis är det bara eldstaden som är ljuskälla på vintern, så det kan bli ganska mörkt i rummet.

Mycket ved går åt till matlagning och uppvärmning. Att hugga och bära in ved är en dryg uppgift. Innan läggdags täcks glöden noga över av ett lager aska. Om lite glöd finns kvar på morgonen kan elden lättare väckas igen.

Exempel på mat en vanlig dag från Anna Gustafson, Grödinge, född 1862:

Frukost kl 7 – Kaffe, potatis och strömming (kokt eller stekt)
Middag kl 12 – Potatis, stekt fläsk och välling.
Aftonvard kl 4-5 - Ost, smör, bröd och svagdricka
Kvällsvard – kl 7 - Gröt med mjölk till.

Gröten görs oftast av rågmjöl och vatten och som äts med antingen mjölk, sirapsvatten, svagdricka eller lingonmos. Gröt äts varje kväll. Blir det något över steks den i flott dagen efter och äts som den är. Till dryck brukar det bli svagdricka, brännvin, kaffe, vatten, sur mjölk eller öl.

På stänger i taket hänger torkat bröd. Brödet bakas i den öppna spisens bakugn. Bakugnen används bara några gånger per år, sedan hängs brödet att torka i taket. På stängerna hängs också fuktiga kläder som behöver torka.

Till höger om dörren står ett köksskåp som har tillhört Råbyfamiljen från början. Det kallas fruntimmersskåpet. Där förvaras mat, bestick och serveringkärl. I hörnet finns också en fathylla där faten förvaras öppet. Framför skåpet står en stor koppartunna som är en vattenbehållare. Vatten bärs in i hinkar från gårdens brunn.

Längst in i rummets båda hörn står två skåpsängar. Skåpsängar är vanliga sovmöbler i Sverige vid den här tiden. Den blå skåpsängen kommer från Sundby i Sorunda och har måleri från årtiondena runt 1850. Den bruna sängen kommer från Råbys grannby, Igelsta.

I sängen ligger några av gårdens dyrbaraste ägodelar: textil- och sängutstyrseln. Förhängena viks en aning åt sidan så att bädden med alla textilier blir väl synlig för besökande. Lakan sparas till finare tillfällen. Familjen ligger på bolster och madrasser, stoppade med halm. Till täcke under den kallare delen av året använder de ylle- och trasryor. På sommaren sprättas fällen bort, då räcker det med ylletyget.

Det är för dyrt och besvärligt att värma husets alla rum vintertid. På vintern sover därför alla i vardagsstugan. Framför det högra fönstret finns en utdragssoffa. Där kan några av barnen och tjänstefolket sova under den kalla årstiden. Föräldrarna och de minsta barnen sover i någon av de väggfasta sängarna.

På sommaren används rummen på övervåningen som sovrum. Barn, pigor och drängar kan också sova i bodar och på loft.

Anderstugan

Rummet direkt till vänster om trappan när du kliver in från gårdsplanen kallas Anderstugan, eller ”det andra rummet”. Det är det rum som i motsats till dagligstugan inte används till vardags.

För det mesta är det ett förvaringsrum, men när det ska bli kalas dekoreras de nakna timmerväggarna med textilier eller bonader. Då förvandlas det till ett festrum. Festborden är enkla. Över bockar läggs breda plankor. Sedan täcks de provisoriska borden med vackra linnedukar. Även taket dekoreras. Spår av målningarna syns i taket. Ungefär mitt i taket finns blekgröna bladslingor och röda blommor målade mot en vit botten.

När någon dör på gården ställs kistan med liket i anderstugan. Före begravningen kan alla i byn beskåda liket och säga farväl. Det kan vara runt 30 – 40 personer som trängs i rummet.

Den döde tvättas, kammas och kläds i linne. Kroppen är svept i lakan. En psalmbok läggs under hakan så att munnen hålls stängd. Mynt läggs på ögonlocken så att de ska hållas slutna. Hackat enris ligger på golvet runt kistan. Kistan pryds med svart tyll. Vita lakan hängs för fönstren.

Övervåningen

De två större rummen på övervåningen har öppna spisar och den lilla kammaren har en murad kamin som troligen sattes in mot slutet av 1800-talet. Trots att det finns eldstäder, så används de sällan på vinterhalvåret. Övervåningen används som sovrum endast på sommarhalvåret.

Vi sekelskiftet 1900 ersätter rummet till vänster anderstugan på bottenvåningen som festrum. Rakt fram vid gavelväggen står en marinblå utfällbar säng, en så kallad fållbänk med vita blåmarmorerade speglar. Den har troligen hört till husets byggare Erik Johansson och Anna Johansdotter, den är märkt med deras initialer.

I den lilla kammaren mellan de båda rummen står en säng från gården Fårbrink i Härad socken i Sörmland. På bordet ligger några biblar.

I rummet till höger om trappan står två skåpsängar. I rummet finns också textilredskap av olika slag, bland annat en vävstol. Den vanliga placeringen av vävstolen är annars i vardagsstugan en trappa ner.

Råbygården på 1860-talet var i princip självhushållande. Hushållet tillverkade det mesta som de behövde själva, både mat, redskap och kläder. Ett fåtal saker kunde de inte producera själva. Minst en gång i månaden reste de till staden för att sälja produkter från gården och köpa sådant som behövdes. På Södertörn åkte bönderna till Södertälje eller Stockholm för att sälja och handla.

Bönderna åt av gårdens produkter. De jagade och fiskade. Maten var inte lika varierad på det sätt som vi är vana vid. De åt mer mjölmat som gröt och bröd. I Sverige fick potatisen stor betydelse under 1800-talet.

Sommar och höst var en tid för produktion av förnödenheter. Säden skördades och maldes till mjöl. Höet togs in till djuren så att det skulle räcka hela vintern. Potatis, rotfrukter, frukter och bär skördades. Djuren slaktades på hösten. Av all slakt och skörd lade bönderna upp stora matförråd som sedan skulle räcka hela året. För att maten skulle hålla kunde den torkas, saltas, rökas eller syras. Bröd bakades några få gånger om året, sen hängdes brödet upp för att torka. När brödet skulle ätas blöttes det upp i vatten eller soppa.

Matförråden förvarades i visthusbodar. Mjöl, gryn och ärtor förvarades i tunnor, lårar och säckar. Kött, fläsk och fisk saltades ner i stora kar eller i mindre bunkar. Korv och annat rökt kött hängdes i taket, liksom palten som tillverkades av blodet från grisslakten. Brödkakor hängdes på stänger i taket för att torka. Socker måste köpas, så hellre hade man bin och fick honung som också förvarades i visthusboden. I visthusbodarna förvarades också smörbyttorna och där fanns en råttsäker hylla för osten. På hyllor stod burkar och krukor för lingon och andra bär.

Barnens arbete

Barnen måste tidigt lära sig bondgårdens sysslor. Deras arbete var dels en nödvändig arbetsinsats, dels en yrkesintroduktion. När de gifte sig skulle de vara fullärda. Barnen lärde sig ofta sina sysslor och om livet och dess traditioner av de äldre generationerna, som hade mer tid med barnen än föräldrarna.

Att passa småsyskon, gå ärenden, valla djur, hämta ved och plocka bär var vanliga sysslor för barnen. Arbetsuppgifterna var strikt uppdelade efter manliga och kvinnliga sysslor. Flickorna fick lära sig arbeten såsom matberedning, spinna och väva lin och ull, sköta korna och smådjuren och att mjölka. Pojkarna fick följa männen på åker och äng, på logen och i skogen och lära sig tillverka och laga redskapen.

Till Råbygården hörde åker, äng och betesmarker. Gårdens jordbruk byggde på ett nära samspel mellan djurskötsel och åkerbruk.

Med äng menas slåttermarken som slogs med lie för att ge vinterfoder åt djuren. Tillgången på vinterfoder var avgörande för hur många djur som gården kunde hålla. Antalet djur bestämde i sin tur hur mycket gödsel som fanns till åkrarna. Åkern kunde inte vara större än att det fanns tillräckligt med kreatursgödsel till den.

I Råby på mitten av 1800-talet fanns ängarna i anslutning till åkermarken nära gården samt i anslutning till kärr och sjö i utmarkerna. Slåtterängarna och betesmarkerna var betydligt större än åkern. Råbygården hade drygt fem hektar åker, medan ängen var på mer än fjorton hektar, nästan tre gånger så stor. En hektar motsvarar ungefär två fotbollsplaner.

Troligen odlades framför allt råg på åkern, men också ärter, rovor och potatis. För att låta jorden återhämta sig lät man varje år hälften av åkerfältet ligga i träda. Det odlingssystemet kallas tvåsäde. På trädan fick djuren gå på bete. På odlingslotter närmare gården odlades potatis, bönor, pepparrot, grönsaker, kål, humle. Lite längre bort låg en större hampaodling till rep och säckar.

Djuren betade i utmarken, medan hästar och ungdjur fick gå i hagarna närmare gården. Åkern och ängen kallades inägor. Inägorna skildes med hjälp av gärdesgårdar från utmarken, som var skogsmarken. Gärdesgårdarnas funktion var att stänga ute djuren som betade i skogen, så att de inte trampade in och åt av grödor och ängshö på åker och äng. Skogen var gles då den var hårt betad av djuren och nedhuggen för att få ved och timmer.