EU, mänskliga rättigheter och Dawit Isaak

I måndags hölls ett panelsamtal om läget för de mänskliga rättigheterna, särskilt med fokus kring politiska fångar så som Dawit Isaak. Vad kan EU göra i sådana lägen?

Medverkande var Europaparlamentarikern Bodil Valero, Journalisten Martin Schibbye och Reportrar utan gränser, Jontahan Lunqvist och dotter till Dawit Isaak - Betlehem Isaak. 

Dawit Isaak, svensk/eritreansk journalist och författare blev arresterad av eritreanska myndigheter 2001 och har nu suttit fängslad i 16 år utan rätt till rättegång. Sista gången någon hörde eller såg något från honom var 2005. 

Betlehem Isaak, började att prata om vem fadern var och vad som är viktigt att komma ihåg när vi kämpar för politiska fångars rätt.

"Man får inte bli trött på frågor om mänskliga rättigheter! Fortsätt prata om dem, sluta inte. Brott mot mänskliga rättigheter är inget som bara händer där borta, det  händer här på plats!" 

Hon var även positiv till att det stöd som sänds från organisationer och stater nåt fram, även om det handlar om små skalor. Men att likså här så får vi inte glömma att det spelar roll, trots att det kanske bara handlar om ettmottaget brev från familjen,  men att det är sällan som sådant lyfts i media. Hennes sista budskap handlade om relationen till Eritrea. Att länder och EU som organisation måste börja prata MED Eritrea snarare än om Eritrea. 

Under panelsamtalet diskuterades vikten av att inte likställa ett lands defintion av politik med ett annat, det kan ha betydande inverkan på pressfriheten. Särskilt när utländska journalister befinner sig annat land. Likaså får man som journalist vara beredd på att auktoritära stater bara låter sig se vad de vill att du ska se. I Eritrea finns ingen direkt tryckfrihet det mesta, om inte allt, är statligt kontrollerat. Internet är ingen självklarhet och ett alternativ för väldigt få innevånare, men det positiva är att ännu verkar inte några särskilda hemsidor vara blockerade. 

Martin Schibbye uttryckte att det nu ändå hade skett förändringar i Eritrea jämfört med ett par år sedan. Nu uttryckte regimen en ambition av att släppa på pressfriheten från att ha fört en aggresiv politisk med strikta begräsningar av den. Dock påpekade han att 16 år i fängelse utan rätt till rättegång tangera till brott mot mänskligheten. 

vad kan då EU göra för att försöka få journalister som Dawit Isaak fria? 

Bodil, menade att EU ger en liten biståndssumma till Eritrea som också skulle kunna användas som ett påtryckningsmedel och på så sätt driva på en positiv förändring. Men, också att EU måste övervaka de biståndspengar som tilldelas stater så att det hamnar där de bör. 

Martin Schibbye menade att det finns väldigt lite av Sverige och EU i Eritrea genom tex så finns mycket lite aktiva organisationer på plats. Det måste finnas gemensamma ytor som kan ge möjlighet till kommunikation, men det behövs också uppvisas ett större intresse för landet som sådant från både Sveriges och EU:s sida. 

Bodil pekade också på att det är av vikt att hitta något som hos Eritrea gör det värt att väga för eller emot. Möjligtvis kan det införas någon form av riktade sanktioner mot specifika personer, även om det är svårt att veta vem sanktionerna ska föras mot. Tyst diplomati är inte längre tillräckligt, något måste hända. 

I länken kan du i efterhand se panelsamtalet på Europaparlamentets informationskontor i Sverige:s facebooksida.