”Vi lär dem att jobba från hjärtat”
I samverkan med utbildningskontoret tar social- och omsorgskontoret emot elever på arbetsplatsförlagda praktik inom äldreomsorgen. Det första mötet med sitt yrke spelar stor roll för elevens vilja att fortsätta sin karriär inom vården, här har handledaren en viktig uppgift. Under våren fick två handledare på Lillängen toppbetyg av sina elever.
- Att få den återkopplingen känns fantastiskt roligt, säger både Arwa Al-Jizani och Ghosoon TImach, undersköterskor och handledare på Lillängens vård- och omsorgsboende, och inspirerar oss att fortsätta handleda. Läraren berättade att eleverna utvecklats mycket i sin kunskap, och det är precis det vi vill. Vår inställning är att om vi stöter på eleverna senare i deras yrkesliv ska vi känna stolthet – att vi har bidragit till det bra jobb de utför. De är vår framtid som ska fortsätta leverara god kvalitet till våra omsorgstagare, vi bygger något hållbart.
Att handleda en elev som är under utbildning är en viktig insats för att vi ska få fler att vilja fortsätta arbeta inom vården men också en möjlighet att bygga relationer som gör att de väljer att arbeta hos just oss. Arwa och Ghosoon har arbetat som handledare under ett par år nu, och har själva genomgått arbetsförlagd utbildning under sin studietid.
- Det var blandad kvalitet, säger Ghosoon, men tack vare mina egna erfarenheter vet jag hur jag vill vara som handledare. I grunden handlar det om att bygga upp en trygghet mellan mig och min elev redan från första dagen, annars förlorar vi dialogen. Min elev måste lita på mig så att den vågar ställa frågor, däri sker lärandet. Även för mig, jag utvecklas genom att jag får frågor rörande arbetssätt, våra regler och rutiner. Vi utvecklas tillsammans.
- Från första dagen ska eleven känna sig trygg med oss, säger Arwa, och känna att de kan lita på oss. Vi förbereder oss noga inför att varje elev ska genomföra sin praktik med oss genom att planera efter hur deras kunskapsutveckling ska kunna tillgodoses på bästa sätt. Första veckan koncentrerar vi oss på rutiner och att visa hur vi gör i ett lugnt tempo och med mycket tid för frågor. Andra veckan får de själva prova på mer och vi finns i närheten för att se att det går rätt till. Tredje veckan är de helt delaktiga i både samspel och interaktion med våra boende och sista veckan vill vi att de ska vara självgående.
Lugnt tempo och lugn samtalston
En viktig nyckel till ett öppet klimat mellan handledare och elev är att få eleven att känna sig delaktig från dag ett. Det krävs att det finns tid för handledaren att ta hand om sin elev, att de två kan verka i ett lugnare tempo, och det krävs att det finns ett ömsesidigt intresse att lära av varandra.
- Jag tycker om att lära andra om mitt yrke, att dela med mig av vad jag kan, säger Arwa. Jag är skyldig min elev att sätta ramen för vår samverkan under tiden den är hos oss, samtidigt som jag behöver ge eleven utrymme att växa inom den utifrån sin nyfikenhet, vilja att lära sig yrket och möjlighet att omsätta sina teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter.
- Vi arbetar med hjärtat, och vi vill lära våra elever att vi jobbar med människor av kött och blod, säger Ghosoon. Jag brukar säga att "om din mamma eller pappa drabbades av demenssjukdom, hur skulle du vilja att de får stöd och hjälp för att kunna behålla sina förmågor?". Det är min utgångspunkt, att tänka hur jag själv skulle vilja ha det och det vill jag föra över till eleverna. Det handlar om människor.
Likaså är det viktigt med tålamod både hos handledaren och hos eleven, att skapa ett lugn genom hela lärandeprocessen.
- Om vi är stressade eller visar dåligt humör gör det att eleven blir tyst, säger Arwa. Jag har själv erfarit det, och då kunde jag inte lära mig så mycket. Dessutom kan det leda till att jag höjer rösten, och i värsta fall tar eleven med sig det i sitt möte med omsorgstageren. Då blir det kaos. Men när jag jobbar lugnt, metodiskt och fint, blir vi trygga med varandra och jag ökar min möjlighet att lära ut yrket.
- Det går inte att tvinga eleven att lära sig, säger Ghosoon. Vi är tydliga med att vi vill att eleven ska fråga om allt som den undrar över, för jag kan svara på frågorna. Och vi tjatar inte på eleven heller, vi upprepar och frågar tillbaka för att höra hur tankegångarna går istället. Det ger också oss feedback på hur vi lär ut, så vi kan bli bättre.
Skratt och glädje ger god stämning
Omvårdnad handlar mycket om att ge, inte om att ta. Att visa omsorgstagaren att jag vill vara här med dig, att dela de små stunderna tillsammans, och att möta varje person utifrån var och ens individuella förmåga.
- Jag är i deras hem, säger Arwa, och jag har en stor inverkan på hur vår gemensamma dag ska bli. Det är viktigt att jag inte följer med i andras känslor utan hela tiden gör vad jag kan för att vi ska ha det bra tillsammans. Som att säga god morgon med glädje, enkelt men väldigt effektivt för att visa att jag är glad att vara här och för att skapa trygghet oss emellan.
- Och jag får så mycket tillbaka av att ge, fortsätter Arwa. Det handlar inte om att få beröm utan för mig handlar det om att jag själv är nöjd över det jag gör, att veta att jag gör ett fantastiskt jobb.
- Vi kämpar för att våra omsorgstagare ska må bra och ha det bra, säger Ghosoon. Jag arbetar från hjärtat, och har min utgångspunkt i omvårdnadens etiska kompass samt min stolthet över att vara undersköterska. Som person är jag glad, och jag ser vilken effekt just skratt och glädje får. Det kan vara så enkelt som att sätta på musik och bjuda upp till dans, vi blir glada och de blir glada och vi blir glada för att de är glada. Har vi tur kan det väcka minnen till liv, som vi kan prata kring. Det är beröm för mig.