EU och sanktioner

Syftet med sanktionerna (eller restriktiva åtgärder) är att länder ska förändra sin politik eller sitt beteende så att den gemensamma utrikes och säkerhetspolitikens mål främjas. Huvudmålen med sanktionerna är att: värna EU:s värderingar och säkerhet, bevara fred, stödja demokrati och mänskliga rättigheter, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten. Sanktionerna kan riktas mot regeringar i länder utanför EU på grund av deras politik, företag som tillhandahåller medel för den politik som sanktionerna riktas mot, grupper eller organisationer (tex terrorgrupper) samt mot enskilda individer (som stödjer den politik som sanktionerna är riktade mot).

Europeiska rådet enades nu i augusti om att EU inte erkänner det valresultat som framkommit av presidentvalet i Belarus. EU-ländernas ledare fördömde också det våld som användes mot demonstranterna. Rådet enades också om att införa sanktioner mot de personer som bär ansvaret för våldet, förtrycket och valfusket. I dagsläget handlar det om ett 20-tal personer i Belarus. Huruvida Alexandr Lukasjenko är en av de utpekade framgår ej ännu.

Vad gäller relationen till Turkiet, handlar det i korthet om sanktioner för det borrande som sker i vattnet i östra Medelhavet efter naturresurser. Detta har på senare tid eskalerat. En sanktionslista tas nu fram på de ansvariga i Turkiet som ska vara färdig till nästkommande EU-toppmöte den 24-25 september. När det gäller utrikespolitiska frågor inom EU finns en princip om enhällighet. Grekland och Cypern har i dagsläget villkorat sanktionerna mot Belarus mot att EU ställer hårdare krav mot Turkiet. Vill man veta mer om vilka länder utanför EU som är sanktionerade kan man följa det via Rådets hemsida.