På Artursbergs covid-19 avdelning ser vardagen nästan ut som vanligt

Avdelningen på Artursberg är som en vanlig avdelning för brukare som behöver vård och omsorg - men ändå inte. Hit kommer de brukare som insjuknat i covid-19, som sjukhuset har färdigbehandlat, men som inte än är smittfria och som behöver fortsatt omsorg. De har ett speciellt arbetslag med medarbetarna som bara vårdar dem.

- Att växelvården stängdes på Artursberg i slutet av mars för att ge plats för brukare med covid-19 och att vi har ett arbetsteam med medarbetare som bara arbetar med omvårdnad av dessa är en viktig del i att minska smittspridning av viruset, säger Abeda Assali, enhetschef.

Benita Yakoub arbetar som undersköterska och har varit med i arbetslaget från början, när avdelningen öppnades. I starten var det oroligt när hon ställdes inför en ny situation som varken hon, eller någon annan, varit med om. Men tryggheten kom ganska snabbt.

- Med närvarande ledarskap och tydliga svar på mina frågor byggdes tryggheten upp hos mig. Både sjuksköterskorna och mina chefer stöttar med kunskap och engagemang, säger Benita.

Även undersköterskan Iman Inad trivs på jobbet. Hon har inte varit med från början utan valde att byta från äldreboendet på Heijkensköldska till covid-19 avdelningen på Artursberg. Hon tyckte det var skrämmande i början eftersom hon varken kände till medarbetarna, cheferna eller hur avdelningens rutiner fungerade.

- För mig är det viktigt att känna att vi har ett bra team på jobbet där vi känner samhörighet och att cheferna är närvarande. Det finns här, konstaterar Iman.

Abeda menar att ledarskap handlar om tydlighet. Det ska vara tydligt vilka förväntningar som finns på arbetsplatsen och att medarbetarna förväntas att leva upp till dessa. Men det ska också finnas ett tydligt förtroende för medarbetarna där de ska kunna arbeta under frihet med eget ansvar.

- Viktigt är också att vara närvarande och bemöta oron när den uppstår. Se till att medarbetarna får de rätta verktygen till sitt arbete - till exempel genom utbildning eller bara genom att vara där och svara på deras frågor, säger Abeda.

- Hälso- och sjukvårdsenheten har varit var här och utbildat oss i hur vi ska använda skyddsutrustningen. Det kändes tryggt att kunna ställa frågor direkt till dem, inte bara om utrustningen utan också om viruset allmänt, bekräftar Benita.

Att följa rutiner är extra viktigt när man arbetar med smitta. Varje morgon samlas medarbetarna och planerar upp hela dagen. Sent på eftermiddagen lämnas stafettpinnen över till dem som ska arbeta över natten. Innan varje vårdmoment följs hygienrutinerna noga - det är viktigt hur man tar av och på sig skyddsutrustningen som hindrar från att smittan sprids.

- Brukarna tyckte i början att det var ovant och lite läskigt när vi kom in till dem med skyddsutrustningen på. Men nu har de vant sig vid utrustningen och vet att omvårdnaden är den samma - vi tar hand om dem precis som vanligt, säger Iman.

När smittan var ett faktum i samhället var situationen ny för alla. Inom omsorgen fanns såklart baskunskaperna för omvårdnad hos medarbetarna. Likaså fanns rutinen att isolera smittad brukare från andra och där ett begränsat antal medarbetare tar hand om den smittade.  

- Under resans gång har vi lärt oss väldigt mycket i hur arbetet fungerar som bäst. Vi har byggt på befintliga rutiner med nya direktiv. När vi dessutom har kunniga, lugna medarbetare som agerar med ansvar blir omvårdnaden också trygg, konstaterar Abeda.

Både Benita och Iman känner att den extraordinära situationen som samhället befinner sig i har vuxit till en vardag på boendet. De och deras arbetskamrater tar hand om brukarna så ”som vanligt” som det bara går.  Brukarna aktiverar sig på olika sätt under dagarna. Det spelas spel och läggs pussel. När vädret är fint är utevistelse i parken utanför eller en fika på balkongen väldigt uppskattat.

Medarbetarna har fått mycket omtanke tillbaka från de brukare de tar hand om. Även anhöriga hör av sig och tackar för den fina omsorgen som ges. Många vill också bidra med något för att ge tillbaka till medarbetarna vilket har resulterat i små överraskningar som bullar, pizza, små handspritsförpackningar och veckotidningar. Det värmer att få uppskattning. Det får de också från cheferna och varandra. Utöver det finns det extra fina små ljusglimtar i vardagen.

- Som när en nästan 100-årig brukare fick åka hem efter tillfrisknande och i dörren frågade: ”Får jag verkligen gå ut nu?” - det värmde i bröstet, berättar Benita.

- Vi är ett starkt team och kommer att arbeta kvar här på covid-19 avdelningen. Det finns en människa bakom sjukdomen – den vill vi värna och ta hand om, konstaterar både Iman och Benita.